mera prosa

Indikationer på liv

Färgstark himmel i gryning och aftonstund. På dagen blå som ett cirkustält eller grå som ett slitet paraply. Våra liv innehåller och omges av ungefär samma molekyler, konsistenser, dofter, material. Människorna omkring oss ser "likadana" ut men är det mest skiftande från arvsmassor genkronor och anlagsscheman - det bör få oss att tänka på hur unik var och en av oss är. Allt vi jämför och berättar har samma språk, en viss del skratt fniss och gråt, men är likafullt vars och ens upplevelser från då genom nuets öppnade mun. Orden är helt enkelt inte likadant klingande, inte är meningarna lika pauserade och fraserade, inte sjunger två röster lika och inte kan en skåning och en same umgås alltför jämlikt i gester och tal.

Det som förundrar, förvånar och ger känslan av både närvaro och frånvaro är just de sammanhang man försöker bli bekant med hur en viss person tänker och menar. Inte alltid reagerar man, eftersom det finns en likare i språket, men då och då tänker man: Oj då, tänker han/hon så... och gör han/hon så... Efter olika mått av samvaro bildas de grupper eller par som sedan räknas till ens vänner och som man också stöttas av.

Vi behöver stöttas. Om vi bara visste hur bra det är ordnat presumtivt för var och en av oss från den stund Gud sätter en jesusande som vår skyddsängel och hjälpare, skulle tryggheten öka med åtskilliga procent och ensamhetskänslan vara en ovanlig företeelse i ens mentala liv, där balansen spelar så stor roll.

Mångfalden, olikheterna och de många färgstarka utstrålningarna, karisma och innovationer både fysiskt och psykiskt är faktorer som för oss alla måste påverka. Gör de inte det, är det en mycket empatiskt lagd läkare som bör finnas för oss.

index ande och liv